förlåt, sista gången
http://mydearlife.webblogg.se

Jag kan inte ens sätta ord på det.
För det finns liksom ingen förändring.

Juldagarna är inklusive massor med andra dagar är över. Jag har gått och blivit sjuk och därför vart inne de två senaste dagarna. Igår natt sov jag hemma hos Lindas syster på viksäng. Där blev det mys med pizza tända ljus och allt sådan, ni vet. Dagen spenderade vi nere på stan med förhoppningar att hitta någonting på rean. Vi hade gått ut hårt och var nere på stan redan klockan åtta.

 

Nu vill jag mest utav allt bli frisk och att nyår ska komma. Det kommer bli bra. Försöker att inte ha för höga förhoppningar och förväntningar, men som alla vet så bestämmer denna dag hur resten hur året kommer bli.

 

Under de senaste veckorna och månaderna har jag lärt mig någonting. Det handlar inte alltid om någon annans lycka, utan min egna. Jag bär ingenting på mitt samvete som jag har ångest över, trots att jag borde. Den senaste tiden har jag fattat beslut och handlat på ett sätt jag inte skulle gjort. Men om man en gång gjort någonting helhjärtat kan det andra gången inte sluta i ett kaos.

 

Imorgon får jag jullov, det behövs. Tre veckor att spendera precis hur man vill och göra allt fast ingenting.  Det är lycka för mig. Att inte tänka, innan man handlar.

 

Igår natt sov jag hos min syster. Det är skönt med lite ensam tid ibland, det var mycket jag hade planerat att göra men ingenting blev gjort. I morse vaknade jag försent, som vanligt. Så det blev en kort jogging tur till skolan för att hinna i tid. Luften luktar lov, ledighet – frihet! Det gör min kropp otroligt pirrig och förväntansfull.

 

Jag gjorde det för din skull, jag lämnade allt bakom mig och det vet du.
Försöker intala mig själv om att jag gått vidare trots att jag saknar dig.

Jag säger ofta att ingenting chockerar mig längre, att ingenting får mig att höja på ögonbrynen – men det stämmer inte helt. Jag går runt här varje dag och är extremt chockad med hakan ner till marken då jag undrar över beslut du har valt att fatta. Det är svårt för mig att sätta mig in i din situation nu då jag äntligen tagit mig ur bubblan, den ni lever i. En dag kommer du inse, att det är jag som vinner. Jag tjärnar på att spräcka den kant, den ytan vi alltid trott vart verkligheten.

 

Jag är säker på att det finns annat att se. Jag tror på att det väntar en erfarenhet bakom varje hörn. Men du lurar inte mig längre, det är det största och mest viktiga jag har lärt mig, samt förevigt kommer ta med mig.

Kvällen var oklart fram tills för någon timma sedan. Jag fick höra dagens planer och det blev stressigt. Men nu, när jag är klar var jag plötsligt lite för snabb. Min vän Linda kommer hit inom ett par minuter för att vi sedan ska ta med oss Vivi och åka till Bjurhovda. Där blir det middag.

 

Du förtjärnar bättre och jag räcker inte till,
lämnade dig för din skull fast jag inte vill.

 

Igår var jag tillsammans med min fina lilla klass i huvudstaden för två studiebesök så här innan jul. Vi tjejer var kvar för att gå runt på stan och mina ögon träffade två kändisar vilket jag blev väldigt glad för.

 

Idag var jag extremt trött när jag vaknade så att gå till skolan fanns inte på listan. Jag låg hemma, sov tills jag vaknade och gick upp för att göra ett par ärenden på banken. Åkte även ner på stan med min kära mamma för att kolla runt. Skönare än en skol dag var det absolut.

 

Igår satt jag bakom en kille på bussen som hade en doft som jag minns ifrån något annat – någon annan. Det är fortfarande otroligt att man genom en lukt kan få minnen upp spelade i huvudet. Att man kan se någons ansikte framför en. Idag var halva klassen på studiebesök på häktet vilket var väldigt intressant. Ett besök i en annan miljö fick tiden att gå mycket snabbare än i klassrummet med någon lektion. Min kropp börjar nu tråna efter lov och sinnet har ärligt redan tagit ledigt, för ett bra tag sedan.

Lucia är över ännu en gång. Det är denna dag varje år julkänslan börjar smyga sig på. Hade planerat att åkta iväg för lucia tittande redan i morse men när min klocka ringde halv sex så sa kroppen ifrån, gick istället till bäckbyskolan för att kolla. Kan ju säga, fullständigt ärligt att jag sätt bättre. Där emot var det en tjej som fick håret på armarna att stå upp.

 

 

Its sad when people you know become people you knew – when you can walk right past someone like they were never a big part of your life. How you used to be able to talk for hours and how now, you can barely even look at them.

 

För över ett år sedan skulle jag inte ha överraskats av mina egna handlingar. Överrumplas, eller ens skämmas över mig själv inte nu heller egentligen då jag fortfarande står fast vid sanningen. Mitt samvete var ute i det fria, naket för alla att se.

 

Vid någon punkt i denna relation lärde jag mig på något sätt att kontrollera dessa känslor. Jag använde så småningom samma osäkerhet han installerat i mig, mot honom och använder den för att driva bort honom med insikten att jag aldrig skulle vara stark nog att gå iväg själv. Han var enkel, att bli av med, efter många misslyckade försök. Min brist på förtroende var stor och jag visste varken då eller nu vad det rätta var att göra.

 

 

Jag har haft en trevlig helg iallafall, ovanligt bra till och med. Fredagen bestod utav vin och ostbricka med mina bästa och gårdagen bestod utav fest. Man lyckas inte längre få in en ’woow!’ kväll då mycket kan gå fel. Men under omständigheterna var de det bästa vi kunde göra utav situationen.